GOTT NYTT ÅR!

Jag tror jag talar för samtliga Red Line Rebels när jag önskar alla Norsbloggläsare - lovers såväl som haters - ett gott jävla år!


Själv ska jag fira in det nya året några kvarter bort med nyårssupé och bubbel. På äkta publikfriande modebloggsmanér: vad ska ni göra ikväll?

Nej okej, ni behöver inte svara. Nyårsafton är ju ändå ångestkvällen nummer ett på hela jävla året. Man avslutar det gångna året med ångest och inleder det nya året med ångest. Spriten är slut, festen tråkig, man har betalat 350 spänn i inträde för att lyssna på Basshunter-remixer, killen man gillar hånglar med nån annan, klacken går av, man tappar sin mobil, man sitter hemma själv och undrar vad alla andra gör, man känner sig ensammast i hela världen. Okej. Nyår suger. Mitt knep för att göra kvällen uthärdlig är att fira den med så få människor som möjligt och så opretentiöst som möjligt. Det har funkat rätt bra i åtta år, så jag håller fast vid det.

Anyhoodles, gott nytt på er. Och skål!

Tr00 to da bone.

Idag skrev jag under ett kontrakt som garanterar mig arbete längre ut på linje 13 fram till 16 juni. Från och med den sjunde januari både bor, arbetar och bloggar jag alltså röda linjen. w00p w00p!

Förortsmorsan raidar Vi Prisma

Johanna kommer förbi och fikar. Hon messar "Jag köper med mig lite frallor." Johanna ringer på dörren. Innan hon kommer över tröskeln kommer försvaret:

"Alltså, innan du undrar varför den här påsen har så jävla mycket mat i sig måste du vara medveten om situationen. Är det tio frallor för tio kronor MÅSTE man ju köpa tio. Sen var det fyra avokado för tio, och det MÅSTE man ju också köpa."

Fika indeed. Bäst är att Johanna även slog till på en burk saltgurka från Danmark. Saltgurka på danska heter "burgeragurker". Innehåller "agurker". Nu jävlar blir det fika.

I want muscles

Tidsbild Bredäng: Det är måndag morgon i december. På en balkong på översta våningen i ett av de ultraopraktiska men ack så k-märkningsvärda flerfamiljshusen (nu med snygg och smart parabolskena på utsidan!) står en man i solen. Han har bar överkropp och lyfter en skivstång med två rätt saftiga tyngder från startposition bakom nacken, och rakt upp. Vi vet inte om han poserar för en het heting i ett fönster mittemot eller om han hoppas på att vi tunnelbaneresenärer ska springa av tåget och upp till hand dörr och ringa på. Men intryck, det gör han.

Shake your booty like a boggart in pain

I helgen körde två Red Line Rebels Harry Potter-maraton på Gärdet. Alla hittills utgivna filmer plus enorma mängder knäck och chokladkola inmundigades. Det var fab. Idag satt jag på jobbet och gjorde inget särskilt, för det var en slapp dag, när jag helt plötsligt hör någon säga "crucio!" Jag flyger naturligtvis upp, beredd att försvara mig själv eller någon annan eller bara för att jag inbillar mig att Snape är i närheten och jag är snyggare när jag står upp, och ser mig omkring. Ingen wand så långt ögat kan nå. Fatta förvåningen när jag insåg var förbannelsen kom ifrån: en på jobbet satt och spelade The Sims. Mitt i ett samtal mellan två simmar bröts det vanliga "humdi dumdi obegripligt tal aaahhh" av att ena simmen slängde ur sig "crucio". Bara sådär! En tillfällighet? Ett tecken från ovan? Det ultimata beviset på att jag är sjuk i huvudet?

Lite för mycket glögg så här på morgonkvisten kanske?

Imorse stod det en trumpetare och trumpetade en märklig liten melodi när jag kom ner i tunnelbanan. Den inleddes med några toner ur "Stilla Natt". Strax därefter övergick den till "Här dansar herr gurka". Lagom när jag hunnit fråga mig vad herr gurka har med julen att göra kom istället "Hej tomtegubbar". Det finns säkert en förklaring, jag har bara inte kommit på den än.

I live in Russian Province, part III

Kommer ni ihåg Elena? Den fina tjejen som för ett år sedan mailade mig från "Russian Province" och ville att jag skulle skänka en sovsäck? Elena skickade lite senare ett kärleksbrev, som jag minsann inte gick på. Och nu är det dags igen.

For the beginning I would like to be presented, my name is Elena to me of 27 years. I write to you from Russia from city Omsk. I think, that it will be very interesting to you to know where I have taken yours e-mail the address.

Elena, jag bryr mig inte om att du bor i Omsk. Jag är inte kär i dig. Det blir inget. Trots att du skriver

If I to you really to like that write to me the letter and send me your photos. I think, that we need to try to find out each other as there can be it destiny (smile)!

Fräscht

Idag på vägen till jobbet hamnade jag framför en man som med rynkad panna läste tidningen. Rätt vad det var började han gräva i ena näsborren. När han hittat det han letat efter tog han ut fingret och sprätte ner snoret på golvet. Det var inte så där jättetrevligt.

Planerat mord i Skärholmen

Den här lappen möttes jag av när jag kom till jobbet igår:

Växeln, hallå?

Från gatubelysningen över Hornsgatan precis vid korsningen till Bellmansgatan hänger en turkos telefon och dinglar.

En mängd frågor ställer genast upp sig på rad och börjar pocka på svar.
Vem har hängt den där?
Varför en turkos telefon?
Varför just en telefeon, just där?
WHAT IS THE MESSAGE?

Kändisspotting på Gärdet

Nyss såg jag Katarina Cohen (ni vet, hon från fina "Glappet") på mitt kvarters-Ica. Hon köpte mjölk, bröd och prästost, och hade en mycket söt mössa på sig. Den var grön med en rosa tofs, som en prinsessbakelse ungefär.

Kuta, rocker, kuta!

09.02. Skärholmens torg. Tomt, typ. en ung man, med alla klassiska hårdrocksattribut (övertajta blåjeans, svart jacka, svart keps, HÅRET, lurar i öronen, kängor, händerna i fickorna) rusar i full karriär mot SKHLM-komplexet, gissningsvis skulle han svänga av till skolan. Han sprang på det där sättet som bara hårdrockskillar kan springa, ni vet snabbt med med långa tunga kliv så att det ändå ser ut som slow motion. Epic.

(Sen kom en hord av alla andra som gått av 09.01-tunnelbanan mot Norsborg och skulle trängas. Space yourselves, liksom..)

Lokalpatriot

Jag har fått världens bästa inflyttningspresent av Fredrik (som också fixade lägenheten åt mig). Se och avundas!

Den handlar bland annat om pingviner

På lördag visas sista föreställningen av Jonas Hassen Khemiris Fem gånger gud på stadsteaterns filial i Skärholmen. Efter jul flyttar den till lilla scenen inne i city. Så passa på att grotta dig i förortskultur innan det är försent (även om stadsteatern i Skärholmen är lite väl sunkig)! Ses där.


Skärholmen Ink

På mitt jobb (varannan vecka på Österholmsskolan i Skärholmen) finns en lärare som har en delfin tatuerad på ena bröstet. Jag vill gråta varje gång jag ser den.

Obs, det är inte så att läraren ifråga langar fram pattarna varje gång vi möts. Tatueringen är smakfullt placerad så den kikar fram ur hennes urringning.

Om att tala i gåtor.

Poetisk lapp uppsatt på en anslagstavla någonstans längs röda linjen. Jag har inte sett Sandras katt. Har du?

How to catch a Östermalmsgubbe

Jag hjärtar lokaltidningar. Det finns få saker som är så rogivande som att läsa om hur polisen nästan haffade en langare på ens lokala Systembolag och kufar som rasar över träd som planterats i fel väderstreck. Nu när jag slagit ner bopålarna på Gärdet får jag Östermalmsnytt. När jag ögnade igenom den nyss fann jag en mycket lärolik insändare. "Det finaste är det som finns inuti" är rubriken. Tydligen har läsare av äldre nummer (vilka jag inte har) kunnat följa en diskussion mellan "Henke" och "Brudarna" om män, kvinnor och relationer dem emellan. I mitt nummer tipsar "Vi charmisar" tanter om hur de ska bete sig för att fånga en karl:

- Prata inte sönder tillvaron med ointressant babbel i mun på varann så kanske vi andra kan få ett ord med i laget.

- Försök undvika godis och skräp så kanske vi slipper höra ert gnäll om ändor och fettvalkor som dyker upp.

- Odla andra intressen än såpoperor och dansband. Vidga vyerna med lite kultur i stället.

- Acceptera att åren går och klä er inte som 20-åringar. Det är inte utsidan som gör er vackra utan sättet ni är på och det som finns inuti. Många kvinnor tänker inte på ovanstående utan blir tröttsamma då de inbillar sig att de fortfarande har charmen kvar och då får man inte upp den. Förljugenhet är inte sexigt. Däremot ärlighet och modet att visa vem man är och inte vem man borde vara. Att vakna upp med en dam där sminket ligger kvar på kudden brukar bjuda på många överraskningar. Försök vara den du är så håller det längre. Det är är vad vi trevliga gubbar pratar om. Vi söker med ljus och lykta efter en tant att ha samvaro med. Alla blir äldre, kanske fetare, får rynkor, men det finaste är det som finns inuti. Kram på er gummor - om vi når runt er...

Jul, jul, strålande jul

Vad gör man när det är en grå och regnig novembersöndag, man vaknat med halsont och den största utmaningen denna dag är att komma ihåg att hämta tvätten senast 17? Jo, man beger sig till Stockholms Glass- och Pastahus vid Karlaplan och dricker pepparkaksglassmilkshake!


Varför jag fick den i en colamugg vet jag inte. Men åh, denna ljuvliga smak! Man blir alldeles snäll och glad och efter ungefär halva blir man så överdjävulskt mätt att man vill lägga sig ned och kaskadspy. Juligare än så blir det väl knappast?

Who let the dogs out? Inte Systemet i Horan iallafall.

Systembolaget i Hornstull har tydligen fått nog av grannskapets pundarhundar. När valda delar av Norsblogg-kollektivet skulle inhandla spånken igår så satt denna lapp uppe. Utanför satt en lätt tweakad 30-taggare och gosade med sin pitbull.

Välkommen till röda linjen, bitch

Tack, Johanna! Jag känner mig stolt och hedrad över att få bidra till denna eminenta blogg. Jag har inte varit fast bosatt vid röda linjen särskilt länge, men har ändå hunnit råka ut för ett missöde i tunnelbanan. What are the odds? Välkommen hit, liksom.
Nyinflyttad, lycklig och tillfreds med livet stod jag i rulltrappan på väg upp från tåget. Jag hade precis varit och inhandlat gardiner och såg fram emot att få komma hem och inreda. Om jag hade kunnat vissla (jag kan på riktigt inte vissla, det är mitt kors att bära) hade jag gjort det. Och vad händer? Från absolut ingenstans kommer en man med en spade i ena handen och ett barn i andra handen flygande nerför rulltrappan och fäller mig. Jag far åt ena hållet, barnet åt andra, mannen åt ett tredje och vad som händer med människorna bakom mig vet jag inte för jag är upptagen med att försöka att inte få en spade i halsen. Det slutade dock väl. Alla klarade sig och barnet tjoade "Det gjorde inte ont!" Men jag har fortfarande blåmärken på mina knän.

Tillskott i familjen!

Hallå där köp blåbär,

nu får Red Line Rebels tillökning på Norsblogg! Vi är sjukt glada över detta nyförvärv, dels för att det är kul att bli fler, dels för att vi får en korrespondent från den norra delen av linje 13, men mest såklart för att det är en så grym person som beslutat sig för att joina!

Okej, det var allt. Välkommen Helena!

Axelsberg?

Om man passerar Axelsbergs tunnelbanestation, riktning Norsborg, smyger man alltid nära stationens konst, de stora bokstäverna A X E L S B E R G i olika material och form (rostig plåt, betong osv.) som är placerade i någon sorts avlång kulvert bredvid spåret. De är ganska fina. Nu har dock bokstaven L gått sönder. L är grönmålad betong och hänger från kulverttaket, och nu har den kätting som ser till att L inte snurrar havererat, så nu är det ett bakochframvänt L. Så har det sett ut nu i VECKOR!

Bilden är mobilkamera sent en novermbernatt genom ett tunnelbanefönster på andra sidan perrongen, med en strategisk bänk i vägen. Men ni fattar galoppen.

Sure Baby Yes! Oh yes. Yes, yes, yes.

Hallå i lådan,

idag klippte jag mitt hår på relativt nyöppnade hårsalongen Sure Baby Yes i Hornstull. Nere i en källarlokal har frisörgänget målat vitt, vitt, vitt och satt upp bjälkar i rosa, turkost och gult. Mycket 80s chic. På ett bra sätt. Inredningskåta kan ju till exempel njuta av de ljuvliga citrongula typ Oxfordsofforna i foajén. Det är lätt värt att komma lite innan den utsatta klipptiden för att sitta i de vrålsnygga sofforna och kolla på grymma frisörer in action till tonerna av Ramones och MGMT.

Men nu var det en frisersalong vi skulle prata om, och då kanske själva friseringen är det mest intressanta. Jag klippte mig hos en snajdig ung dam som heter Ina. Ina var supertrevlig och klippte som en dröm. Då var hon ändå en av de billigare frisörerna. Precis som andra hippa hårställen så betalar man på Sure Baby Yes olika priser beroende på frisörens erfarenhet. Från 500-700 pix kostar det. Mitt kostade 500 pix och det var värt varenda krona. Det blev snyggt, välklippt och annorlunda utan att gå Hårgänget-crazy. För en luggifierad person som jag så är det dessutom trevligt att det ingår en gratis luggansning vid valfritt tillfälle i priset.

Det var på det stora hela en mycket angenäm upplevelse. Erfarenhet säger mig att man ofta kan bedöma en hårsalongs duglighet genom att kolla på de som jobbar där. Samtliga anställda som befann sig i lokalen vid tillfället jag klippte mig hade heta frisyrer, fina färgningar och snygga kläder. Inte så konstigt att jag gick därifrån och kände mig hipster-fab ända ut i tårna!

Här kan man kolla priser, adress och boka tid.

Lovebombing.

Aspuddens bästa fik är utan tvekan Mazzika, även om det rent geografiskt ligger närmre Örnsberg än Aspudden. Jag blir bara mer och mer övertygad om det ju längre jag bor här. Förutom den extremt trevliga personalen, fri wi-fi, och de mycket överkomliga priserna så kan man även äta ett gäng mycket goda mackor. Och godast av de alla: Nana. En varm pitarulle fylld med hemlagad hommous och inlagd vildgurka. Alltså jag skulle kunna leva på denna macka. Hur kan den vara så god? Det är helt sjuuuuukt. Extra plus för att det alltid spelas bra musik också. Enda minuset är väl egentligen att dom har stängt på tisdagar. Men det är klart, nån gång ska väl folk få ha ledigt. Även om dom jobbar på mitt favvofik.

Kort rapport.

Har hittat trådlöst nätverk på Blomstercafét i Aspis! Äter även en mycket prisvärd vegetarisk pirog (45 riksdaler) just nu. Mumma!

Håkan Hellström revisited.

Ikväll vid åttatiden när jag pinnade ner till Ica Aspis för att handla lite mineralvatten så stog Håkan Hellström utanför med en barnvagn. Våra blickar möttes, men innan han hann läsa frågan "va fan bor du här eller inte?" i mina ögon så klampade jag resolut in på Ica. Där korsade jag väg med hans sambo som även hon körde omkring med en barnvagn. Jag handlade skitsnabbt med hopp om att kunna göra ett litet spaningsjobb å Norsbloggs vägnar men jag blev distraherad vid chokladhyllan och tappade paret ur sikte. Imorgon får jag väl cirkulera kvarteret med paparazzokameran i högsta hugg..

Mental coachning på Ica Aspudden.

Skriven av två bestisar. Fint. Men lite creepy.

Härliga toskar på Ica Aspudden!

Kom och köp!

Wennblads på Blocket

Fina lilla fiket gone restaurang Wennblads i Aspudden finns nu att köpas på Blocket.

Hej hej snubbar fula gubbar

För att avleda uppmärksamheten från den fruktansvärda paparazzibilden nedan vill jag dela med mig av en intressant episod som jag bevittnade på linje 13 idag. Jag sitter fridfullt och läser om Billy Joel i Chuck Klostermans Sex, drugs & cocoa puffs när en man sätter sig i fyra-sätet framför. Han är beige och verkar lite sur. Jag ser visserligen mest nacken, men det är en sur nacke. Efter några stationer går en medelålders kvinna på vagnen, djupt försjunken i Carina Rydbergs Den som vässar vargars tänder, och då en liten gapig 12-åring med en gapig mobil ockuperar fyra-sätet bredvid den beiga mannen så verkar han väl trots sin butterhet som ett mer lockande alternativ för resesällskap. Längst in mot fönstret sätter hon sig, beiga surkarten sitter snett mittemot vid gången. Inom loppet av några sekunder reser sig sedan den gapiga 12-åringen och endast ett kort ögonblick efteråt reser sig den sura gubben demonstrativt och klampar över till den nu tomma lilla fyrasätes-gruppen. Sedan vecklar han högljutt ut sin tidning igen och tittar förnärmat på Rydberg-kvinnan, how very dare she komma och sätta sig snett mittemot honom? Typiskt sura gubbar alltså. Då blir det iallafall intressant, för Rydberg-kvinnan verkar jävligt less på sura gubbar som tycker att dom har ensamrätt på offentligt utrymme enbart i egenskap av att vara män 50+, så hon sänker boken, spänner ögonen i honom och väser "jaha, ursäkta så hemskt mycket att jag satte mig här. Det var inte meningen att störa". Men eftersom sura gubben är så sur så förmår han bara prassla extra högt med tidningen och rynka sina mycket buskiga ögonbryn. Detta gör han sedan med cirka 20 sekunders intervall hela resan mellan Slussen och Aspudden, en resa på cirka 8 minuter. Hoppas han fick träningsvärk.

SKHLM - ett utlåtande

Alltså, vad är dealen med "SKHLM - The Capital of Shopping"? Kungen har invigt (igen) och det finns affärer. McDonalds har flyttat in från torget. Yeah. Valda delar av gruppboendet Fontanellen har nu varit där. Först åt Johanna en maffig senapskål/raketsallad/ruccola-pizza. Sen drack vi kaffe (sojamjölken var slut). Sen gick vi till Coop.

Missförstå mig rätt, jag är 10000% för shopping i förorterna (särskilt i den jag bor i), men att drämma till med "Kommersens Huvudstad" känns lite dumt. Jag var i Bangkok för två veckor sedan. Där är galleriorna stora som de fem Hötorgskraporna tillsammans. Perspektiv vore kanske en god idé.

En kändis mitt ibland oss.

För ganska länge sedan hävdade min sambo att han sett Håkan Hellström hoppa ur en taxi något kvarter ifrån oss här i Asspudding. Jaja, tänkte jag, han var väl på väg till någon kompis. Men här om dagen så såg jag honom hoppa ut ur en taxi samt packa ner lite grejer i en bil på ungefär samma ställe. Han hade då precis spelat på Way Out West, och jag undrar - bor han här? Eller vem bor här som han känner att han måste besöka direkt när han kommit hem från Göteborg? Jag får börja hänga på parkbänken som finns i närheten med anteckningsblock och spionkikare tror jag.

Historical moment på Norsblogg.

Ingen medlem i Red Line Rebels befinner sig för närvarande ens i närheten av Röda Linjen. Vi fördelar istället våra gracer över Göteborg och Australien. Häpp.

Inredningsreportage: Det Tomma Vinstället

Varför köpa ett vinställ för 20 flaskor när man uppebarligen oftast inte har mer än en hemma? Det är som en sådan där bisarr klassmarkör: vi ahr ett superstort vinställ, det visar att vi är Intresserade Av Vin! Dude, man måste ha något i vinstället också.

Norsblogg, nu med inredningsreportage!

Neighbourhood Watch har båda bytt lägenheter via internetsajter och har efter det utvecklat en ohälsosam passion för att spara ner bilder på särskilt fula inredningar från diverse bytes-sidor.
Vi tänkte nu starta en liten folkbildande serie i dålig inredning. Se på oss som homestylingens Trinny och Susanna. Vi kommer att säga till er att era hem är tjocka, glåmiga och borde gå på färganalys. Eller inte riktigt. Vi kan dock inte lova att alla adresserna ligger på linje 13, men vi har ansträngt oss för att följa röda linjen.
Men för att illustrera vår idé har vi valt en av de klockrenaste bilderna från våra glada bostadsbytardagar.
Ladies, Gentlemen, Inbetweens, we proudly present:

"Snälla kan vi inte titta på bilden med geparden, bara för att man blir på så gott humör av den".



Det här är alltså den bild av ett rum i lägenheten som invånaren valt att skylta med för att få lägenheten bytt. Skulle du vilja sova i det här rummet? Ack! Rymden! Ljuset! Det ymniga missbruket av textilier med tryckta så kallade Kinesiska tecken! Det går inte att förneka att den andas Anstalt. Dessutom med en extra bonus bestående av en märkligt placerad gepard. Varsågod och hitta geparden.

Ett annat klockrent exempel på tänk efter före är den här ljuvliga bilden som vi valt att kalla

"Homestyling by toarulle"



För jag menar när du har homestylat järnet och färgmatchat och städat och hela skiten, då vill du sätta en toarulle på en dildo på köksbordet? Dom har tänkt på vinkeln och ljuset, men inte på DILDON MED TOARULLEN! Brunch, någon?

Aspudden @ P3 Live

Kristofer Åström sitter och ylar i P3 Live. Som sista låt spelar han "One More Drink", från Hidden Truck-EP:n "Dead End". Han påar den med

Det här är en låt som handlar om att gå hem från pizzerian i Aspudden.

Indeed.

It looks best on Röda linjen

Alltså. Vad säger man.

Bajskupp i Aspudden.

J: -"Jag måste verkligen kissa.."
L: -"Jag med."
J: -"Men jag sa först!"
L: -"Beror väl på vem som hinner till toan först!"

*sprint till toan*

L: -"Haahaa, jag hann först!"
J: -"Men skyndaaa.."

*någon minut senare*

J: -"Men vafan, jag hade kissat klart vid det här laget!"
L: -"Jag bajsar nu!"
J: -"Men vafaaaaaaaaaan!"

*ytterligare någon minut senare*

L: -"Haha, nu luktar det bajs därinne."
J: - (tankebubbla: I am so blogging this som hämnd)

Mystisk varuplacering:

... för om jag vill ha mensskydd och påfyllning till min Pez-dispenser är det ju behändigt att de står på samma hylla på ica? För att avdramatisera sambandet mellan godis och mens lite, kanske?

Isberg Sallad kidnappad?

Coop Skärholmen har värvat Vivos copywriter till avdelningen för frukt & grönt. Resultatet är... definitivt.

(Jag såg dock en misstänkt "Passions Frukt" utanför Vivo häromdagen. Åh jag vet, det är en reklambyrå som kör alla mataffärer i Skärholmen. Kanske hela linje 13! The insikt.)

Utesäsongen kommer till Aspudden.

Nu har Trädgårdscafét i Vinterviken öppnat för säsongen. Vi var där och drack sojalatte (28 kr styck) och softade i korgstolarna med varsin filt idag. Topp! För Valborgsentusiaster meddelas att dom har samlat ihop en skitstor hög kvistar till majbrasan på onsdag. Den tänds mellan 20-20.30 och det bjuds även på sång. Sedan har ju fiket öppet och serverar kaffe, pajer och vin och öl hele kvällen lång. Om jag inte var i England då så skulle jag lätt masat mig dit.

Potatismannen

Alla dagar som inleds med att hamna i samma tunnelbanesektion som den skäggige mannen som äter rå (eller är det kall kokt med skalet kvar?) potatis han plockar ur en Vivo-påse är bra dagar. Han sportar en fläckfri poplinrock och har alltid tankarna på annat håll. Han är en som verkligen kan säga "mig äger ingen" och mena det. Åh härliga värld!

Viktig info:

Willys i Aspudden har en ny plastäggleksasautomat. För en guldpeng kan man nu skaffa sig Bling Teeth. Samma princip som vampyrtänder i plast, fast grillz! Så jävla coola! Vi köpte genast ett par igår och bar dom på hemvägen.

+ Över komligt pris. Många olika stilar (guld, silver, strass, med små vampyrtänder i hörnen).

- Tydligen tillverkade för barntänder vilket lämnar begränsad plats i tandköttsdelen för vuxentänder. But if there's a will, there's a way!

! Man ser ut lite som Britta Bratwurst om någon kommer ihåg henne. Fast gangsta. Kan ej bestämma mej för om detta är ett plus eller ett minus.

Den Ryska Lögnen

Kommer ni ihåg Elena (hon med sovnjuren)? Det visar sig att hon trots allt är en lögnerska! Trots att jag inte svarade har hon kapat min mail, och försöker få massor av folk att tro att hon bor i S:t Petersburg (jahaja!) och letar efter en västerländsk man.

Hello my new friend. It is my first letter on English. Sorry, if I made some mistake in words.

Lögn, lögn!!

We live with my mother and sister. My mother have good work as bookkeeper. We can pay for all life expenses. And I will not ask you help me with money. I know many stories about it. If you will write to me more, you will understand, that I am not such girl! I am simple Russia girl, who want to live abroad. I want have husband and right family. I will try for this very much. I have very serious intention.

Jag säger, försök hur mycket du vill, mig lurar du inte!

Sen kan det ju vara så att det här är ett straff för att jag aldrig skickade den där sovnjuren. Isåfall, förlåt Elena, men jag behöver den själv.

Allvarligt, vad fan händer med Blomstercafet?

Nu ser det öppet ut? Och dom har fortfarande blommor, men färre soffor och fler vita bordsdukar och crazyspeglar som ser ut att vara direktplockade från Ikea-katalogen 1993. Det kan bara betyda att det är oldies som har tagit över. Men kan man fika än? Jag måste undersöka när jag har tid. Liza, har du varit där?


Vita bordsdukar! Vet dom vilket klientel som väntar? Det stavas: barnfamiljer. Nä, hur ska detta sluta?

And the winner is..

På Willys i Aspudden jobbar världens trevligaste kassakille. Han heter Johan och han är så jävla trevlig och verkar så genuint hjärtlig att han smälter både mitt och sambons hjärta när vi har turen att få handla av honom. Jag vet inte om det är hans unga ålder, eller om han är en ruggigt bra skådis - men faktum är att ikväll när vi gick förbi Willys och tittade in och såg honom sitta sysslolös i kassan så utbrast sambon bestört: -"Is he still working? When did I come here today, 2? Aww, poor guy!!". Det här var alltså vid halv nio, vilket innebär att han jobbar ett normalt åttatimmarspass, men vi kände ändå att vi ville gå in dit och protestera mot butikschefen som uppenbarligen är en slavdrivare av rang som låter Johan sitta i kassan så länge!

Det måste väl ändå ses som en bedrift att få ett inköp av Premier mineralvatten, frysta grönsaker och Willyschoklad att kännas som en gemytlig liten utflykt?

Vad händer med Blomstercafet..

..nu när senaste ägarna stängt, plockat ner skylten och sålt? Brunt papper täcker alla fönster. Hmm. Nog för att det finns caféer i Asspudding, men nu när Wennblads omskolat till restaurang och barnvagnarna med tillhörande familjer ockuperar Mikes så återstår bara Mazzika och Prima Bönor. Jag älskar Mazzika, men det är ju mer åt Örnsbergshållet och Prima Bönor har världens godaste te och kaffe, men det är inget "sitta och läsa bok"-ställe kanske. Andra boende i området har uttryckt en önskan om ett renodlat café, istället för kombovarianten och jag kan väl hålla med, även om blommorna aldrig störde mig så värst.

Teatern Besvikelsen

Alltså, stadsteatern har en filial i Skärholmen, med sjukt trevlig personal. Men teatern? Sunkig stentrappa, inga gradänger på ena scenen, slarvigt producerat, tråkig repertoar (undantag: Det stora ovädret). Inget kaffe vad jag kunnat se. Och nu har ju teatern funnits ett tag, det är inga barnsjukdomar precis. Stadsteatern som drar in så förbannat mycket stålar, vad är det här?

Vårkänslor på linje 13?

Efter en extremt lång arbetsdag klev jag på tunnelbanan vid Mariatorget runt halv elva-tiden ikväll. Jag sjönk ner på ett säte mittemot en bredbent ung man som lite gladfull plirade ut genom vagnsfönstret och slog genast upp min bok - en kantstött inbunden utgåva av Dickens Great Expectations som jag lånat på bibblan. Efter någon station hör jag en röst som säger: "Ursäkta om jag stör, men vad är det för bok du läser?". Den salongsberusade unge mannen mitt emot tittar intresserat på de nötta pärmarna. "Eh, det är Dickens. Great Expectations. Alltså Lysande Utsikter", svarar jag förvirrat. "Jaha!", säger han, "ja, jag blir bara så nyfiken när folk läser böcker som ser så där gamla ut. Hur gammal är den?". "Ja, alltså den gavs ju ut i mitten av 1800-talet men just den här utgåvan är väl ifrån..*bläddrar*...1955!", svarar jag. Och eftersom jag är typen som inte har något emot att svara på tilltal från okända människor så länge tilltalet är städat så fortsätter sedan en konversation där han undrar varför jag läser den, om den är spännande, om jag har sett Strindbergs konst, varför jag inte skriver en roman själv, vad jag pluggar och hur länge jag har gjort det, för att också själv berätta att han aldrig pluggat på högskola, och att jag skulle kunna skriva en roman eller måla grymma tavlor om jag bara ville och provade innan han vid Liljeholmen glatt säger "Okej, nu ska jag av!". "Ha en fortsatt bra kväll", säger jag och menar det, och han försvinner. Jag återgår till min bok den sista sträckan, mycket medveten om att alla runt omkring har suttit knäpptysta och lyssnat på vårt samtal.

Jag traskar av tunnelbanan som så många tisdagkvällar förr, jag spiknykter - alla andra typ packade. I vanliga fall är jag på jättedåligt humör för att vagnen har luktat gammal öl och nån har slaskat på en stinkande hamburgare och nån har kastat slemmiga come hither-blickar när allt man vill är att dra mössan djupare ner över pannan och försvinna. Men ikväll är jag på gott humör, för någon var trevlig och denne någon var en man och denne man var inte en Konstfackskille med dold agenda och han frågade inte en enda gång vart jag bodde, vart jag skulle och om han inte kunde få ringa mig nån gång. Bara en trevlig liten pratstund med en främling.

I rulltrappan upp tar någon lite lätt tag i min arm och säger "Hörru tjejen!". Jag vänder mig om och möts av en för mig totalt främmande och supersnygg ung dam som ler stort och avväpnande. I någon nanosekund undrar jag om det är någon jag är bekant med som kanske har ändrat frisyr tills hon fortsätter: "Varför tog du inte hans nummer för? Det klickade ju!". Jag skrattar och säger att det var nog inte aktuellt. Hon fortsätter och menar på att det var så roligt att tjuvlyssna eftersom "det var ett sånt fint avslut på kvällen liksom". Sedan trippar hon glatt ut i Aspuddskvällen och min extrema trötthet är som bortblåst i alla fall under de få minutrar det tar för mig att komma hem.

Extra: Linda Blair besöker Aspudden!

Antal orangea, grötiga spyor mellan tunnelbaneperrongen och toppen av trapporna utanför stationen klockan 01.05: 3.

En promenad på kanske sammanlagt 25 meter. Obs! Inte mina. Detta måste vara något slags rekord?

Tampong-gospel.

Följande konversation utspelades mellan två norsbloggare via ett Instant Messanger-system i Aspuddentrakten under måndagkvällen. Tampongtillverkare, hören upp! Skriv ut och använd vid nästa kvalitetstest och produktutvärdering. Please. Mitt underliv ber er.

Johanna:
>fan alltså
>köp aldrig coops homebrandtamponger
>min slida har typ sagt upp bekantskapen och övergivit kajutan
>jag skulle inte bli förvånad om hon stämde mig på kuppen

Liza:
>vaddådå?
>what's wrong?

Johanna:
>så jävla torra och oergonomiska för uppföring i slemhinneskyddad verksamhet
>tacka vet jag ellen
>PH-TAMPONGER 4 EVER

Liza:
>men vaddå, är ytskiktet inte lent eller?
>i löööv me som always.
>har aldrig testat ellen dock....?

Johanna:
>alltså ytskiktet är väl ok lent, men det är nåt med glidet.
>formen
>något

Liza:
>jasså?

Johanna:
>det sviiiiider

Liza:
>isch!

Johanna:
>okej om man kör upp tamponger för kung och fosterland i en vecka i streck
>men när fittan typ skickar ut dörrvakterna och ba "här kommer du inte in" när man ska ta sig an mensens ANDRA tampong så är det illa

Liza:
>gud, jag fick suprprisemens i fredags... usch.
>nej, det vill man inte.

Johanna:
>den här chatloggen borde användas som tampongreklam

Liza:
>HAHAHA!
>norsblogg, here we come.

Johanna:
>eller hur

Liza:
>men man vill ju ha en tampong som man akn ha tills man är "färdig" med den och sedan lätt byta, utan att det känns för torrt eller obehagligt.

Johanna:
>ja precis

Liza:
>alltså de måste ju slinka in lätt som fan och sedan stanna där.

Johanna:
>hear hear

Liza:
>fan, I lööv always, de är lite spetsiga, som missiler.
>som stolpiller nästan.

Johanna:
>ja always är skitbra
>man ska ju inte behöva känna sig VÅLDTAGEN bara för att man var tvungen att byta tampis

Liza:
>NEJ PRECIS!
>och när den väl sitter på plats får den ju inte kännas som att den åt upp mensen och ALL ANNAN FUKT också.
>apotekets är helt okej, trots att de inte är missiler.

Johanna:
>slemhinnorna ba "saaaaaaaaave uuuuuus"
>dom får jobba på som barnarbetare i pakistan
>när tampongjäveln ba "SCHLOFFS" suger åt sig all fukt som har producerats och kommer produceras inom 5 dygn

Liza:
>den får inte suga för fort, liksom, så att det blir snustorrt, bara så fort att den fångar flowet.

Johanna:
okej nu åker det här upp på norsblogg

Mitt i musiken

I förmiddags kunde den som promenerade runt kring torget i Skärholmen avnjuta radioskval, strömmandes ur en ljudanläggning monterad på en sorts hybrid mellan flakmoped och rullstol (dock enbart pedaldriven). En person styrde detta ekipage i maklig takt, slickandes vintersolens strålar. Vi andra häpnade.

Tunnelbaneilskan

Är det rimligt att oavsett vilken väg en åker (via Fruängen eller Liljeholmen), måste en vänta minst 20 vid varje byte, om en åker från Telefonplan till Skärholmen efter midnatt en fredag?

Nej.

Modespaning: Eklektiskt.

Friskt vågat, hälften vunnet tänkte jag är en man i helskägg och hårdpermanentat hår satte sig mitt emot mig på tunnelbanan och korsade sina i rosa strumpbyxor beklädda ben på ett sådant sätt att jeanskjolen smet åt klädsamt kring låren.

Kombinationen som helhet var mycket lyckad, ansiktsbehåring och rosa strumpbyxor är trots all en väldigt rar komposition. Däremot undrar jag om det inte är lite för tidigt på våren för jeanskjol? Men jag är å andra sidan väldigt konservativ när det gäller just jeanskjolar.

Ingen välgörenhet i Aspudden.

Idag kändes det som om det var dags att slänga den där svarta sopsäcken med utsorterade kläder i klädinsamlingen som stått i min hall i några veckor. Glad i hågen släpade jag med mig säcken när jag i solskenet begav mig mot tunnelbanan. Min genialiska plan var alltså att slänga säcken påväg till transportmedlet som skulle ta mig till dagens seminarium på universitetet. Dröm om min förvåning när jag upptäckte att klädinsamlingen var borta. Kunde inte gärna släpa med mig den svarta sopsäcken till universitetet, så det var ju bara att jogga hem och dumpa den i grovsoporna.

Nu återstår ju då frågan: Vart fan har klädinsamlingen tagit vägen? Har den blivit bortkuppad av kommungubbar som är lessa på att den emellanåt raidas av mindre bemedlade människor i stort behov av kläder? Är det inte det som klädinsamlingen ändå är till för?

Kändisspotting:

Jag såg min gamla Fittstimshjälte Karolina Ramqvist på Asspuddings tunnelbanestation idag. Hon hade lovikavantar och var snygg och höll ett flickebarn i röd overall i ett stadigt grepp med vänstra handen. Okej, klart slut.

Hemorrojd Newsflash

I USA rekommenderar ledande läkemedelsföretag operationer framför salvor typ Alcosanal. Jag vet inte alltså...

Det har hänt igen

Jag skulle köpa risnudlar. De goda, breda, lyser med sin frånvaro i den nya, utökade "världens mat"-sektionen. Det är inte okej någonstans.

Däremot tackar vi för att brödbullarna "Tor" och "Oden" fortfarande säljs till förlustmässiga lågpriser.

Neighbourhood Watch, on patrole against Pro Life

Idag hittade Neighbourhood Watch den här vidriga lilla postern på Aspuddens anslagstavla:



Vi tog naturligtvis ner den.
Ingen rabiat Pro Life-propaganda on our watch!