Välkommen till röda linjen, bitch

Tack, Johanna! Jag känner mig stolt och hedrad över att få bidra till denna eminenta blogg. Jag har inte varit fast bosatt vid röda linjen särskilt länge, men har ändå hunnit råka ut för ett missöde i tunnelbanan. What are the odds? Välkommen hit, liksom.
Nyinflyttad, lycklig och tillfreds med livet stod jag i rulltrappan på väg upp från tåget. Jag hade precis varit och inhandlat gardiner och såg fram emot att få komma hem och inreda. Om jag hade kunnat vissla (jag kan på riktigt inte vissla, det är mitt kors att bära) hade jag gjort det. Och vad händer? Från absolut ingenstans kommer en man med en spade i ena handen och ett barn i andra handen flygande nerför rulltrappan och fäller mig. Jag far åt ena hållet, barnet åt andra, mannen åt ett tredje och vad som händer med människorna bakom mig vet jag inte för jag är upptagen med att försöka att inte få en spade i halsen. Det slutade dock väl. Alla klarade sig och barnet tjoade "Det gjorde inte ont!" Men jag har fortfarande blåmärken på mina knän.