How to catch a Östermalmsgubbe

Jag hjärtar lokaltidningar. Det finns få saker som är så rogivande som att läsa om hur polisen nästan haffade en langare på ens lokala Systembolag och kufar som rasar över träd som planterats i fel väderstreck. Nu när jag slagit ner bopålarna på Gärdet får jag Östermalmsnytt. När jag ögnade igenom den nyss fann jag en mycket lärolik insändare. "Det finaste är det som finns inuti" är rubriken. Tydligen har läsare av äldre nummer (vilka jag inte har) kunnat följa en diskussion mellan "Henke" och "Brudarna" om män, kvinnor och relationer dem emellan. I mitt nummer tipsar "Vi charmisar" tanter om hur de ska bete sig för att fånga en karl:

- Prata inte sönder tillvaron med ointressant babbel i mun på varann så kanske vi andra kan få ett ord med i laget.

- Försök undvika godis och skräp så kanske vi slipper höra ert gnäll om ändor och fettvalkor som dyker upp.

- Odla andra intressen än såpoperor och dansband. Vidga vyerna med lite kultur i stället.

- Acceptera att åren går och klä er inte som 20-åringar. Det är inte utsidan som gör er vackra utan sättet ni är på och det som finns inuti. Många kvinnor tänker inte på ovanstående utan blir tröttsamma då de inbillar sig att de fortfarande har charmen kvar och då får man inte upp den. Förljugenhet är inte sexigt. Däremot ärlighet och modet att visa vem man är och inte vem man borde vara. Att vakna upp med en dam där sminket ligger kvar på kudden brukar bjuda på många överraskningar. Försök vara den du är så håller det längre. Det är är vad vi trevliga gubbar pratar om. Vi söker med ljus och lykta efter en tant att ha samvaro med. Alla blir äldre, kanske fetare, får rynkor, men det finaste är det som finns inuti. Kram på er gummor - om vi når runt er...

Jul, jul, strålande jul

Vad gör man när det är en grå och regnig novembersöndag, man vaknat med halsont och den största utmaningen denna dag är att komma ihåg att hämta tvätten senast 17? Jo, man beger sig till Stockholms Glass- och Pastahus vid Karlaplan och dricker pepparkaksglassmilkshake!


Varför jag fick den i en colamugg vet jag inte. Men åh, denna ljuvliga smak! Man blir alldeles snäll och glad och efter ungefär halva blir man så överdjävulskt mätt att man vill lägga sig ned och kaskadspy. Juligare än så blir det väl knappast?

Who let the dogs out? Inte Systemet i Horan iallafall.

Systembolaget i Hornstull har tydligen fått nog av grannskapets pundarhundar. När valda delar av Norsblogg-kollektivet skulle inhandla spånken igår så satt denna lapp uppe. Utanför satt en lätt tweakad 30-taggare och gosade med sin pitbull.

Välkommen till röda linjen, bitch

Tack, Johanna! Jag känner mig stolt och hedrad över att få bidra till denna eminenta blogg. Jag har inte varit fast bosatt vid röda linjen särskilt länge, men har ändå hunnit råka ut för ett missöde i tunnelbanan. What are the odds? Välkommen hit, liksom.
Nyinflyttad, lycklig och tillfreds med livet stod jag i rulltrappan på väg upp från tåget. Jag hade precis varit och inhandlat gardiner och såg fram emot att få komma hem och inreda. Om jag hade kunnat vissla (jag kan på riktigt inte vissla, det är mitt kors att bära) hade jag gjort det. Och vad händer? Från absolut ingenstans kommer en man med en spade i ena handen och ett barn i andra handen flygande nerför rulltrappan och fäller mig. Jag far åt ena hållet, barnet åt andra, mannen åt ett tredje och vad som händer med människorna bakom mig vet jag inte för jag är upptagen med att försöka att inte få en spade i halsen. Det slutade dock väl. Alla klarade sig och barnet tjoade "Det gjorde inte ont!" Men jag har fortfarande blåmärken på mina knän.

Tillskott i familjen!

Hallå där köp blåbär,

nu får Red Line Rebels tillökning på Norsblogg! Vi är sjukt glada över detta nyförvärv, dels för att det är kul att bli fler, dels för att vi får en korrespondent från den norra delen av linje 13, men mest såklart för att det är en så grym person som beslutat sig för att joina!

Okej, det var allt. Välkommen Helena!

Axelsberg?

Om man passerar Axelsbergs tunnelbanestation, riktning Norsborg, smyger man alltid nära stationens konst, de stora bokstäverna A X E L S B E R G i olika material och form (rostig plåt, betong osv.) som är placerade i någon sorts avlång kulvert bredvid spåret. De är ganska fina. Nu har dock bokstaven L gått sönder. L är grönmålad betong och hänger från kulverttaket, och nu har den kätting som ser till att L inte snurrar havererat, så nu är det ett bakochframvänt L. Så har det sett ut nu i VECKOR!

Bilden är mobilkamera sent en novermbernatt genom ett tunnelbanefönster på andra sidan perrongen, med en strategisk bänk i vägen. Men ni fattar galoppen.

Sure Baby Yes! Oh yes. Yes, yes, yes.

Hallå i lådan,

idag klippte jag mitt hår på relativt nyöppnade hårsalongen Sure Baby Yes i Hornstull. Nere i en källarlokal har frisörgänget målat vitt, vitt, vitt och satt upp bjälkar i rosa, turkost och gult. Mycket 80s chic. På ett bra sätt. Inredningskåta kan ju till exempel njuta av de ljuvliga citrongula typ Oxfordsofforna i foajén. Det är lätt värt att komma lite innan den utsatta klipptiden för att sitta i de vrålsnygga sofforna och kolla på grymma frisörer in action till tonerna av Ramones och MGMT.

Men nu var det en frisersalong vi skulle prata om, och då kanske själva friseringen är det mest intressanta. Jag klippte mig hos en snajdig ung dam som heter Ina. Ina var supertrevlig och klippte som en dröm. Då var hon ändå en av de billigare frisörerna. Precis som andra hippa hårställen så betalar man på Sure Baby Yes olika priser beroende på frisörens erfarenhet. Från 500-700 pix kostar det. Mitt kostade 500 pix och det var värt varenda krona. Det blev snyggt, välklippt och annorlunda utan att gå Hårgänget-crazy. För en luggifierad person som jag så är det dessutom trevligt att det ingår en gratis luggansning vid valfritt tillfälle i priset.

Det var på det stora hela en mycket angenäm upplevelse. Erfarenhet säger mig att man ofta kan bedöma en hårsalongs duglighet genom att kolla på de som jobbar där. Samtliga anställda som befann sig i lokalen vid tillfället jag klippte mig hade heta frisyrer, fina färgningar och snygga kläder. Inte så konstigt att jag gick därifrån och kände mig hipster-fab ända ut i tårna!

Här kan man kolla priser, adress och boka tid.

Lovebombing.

Aspuddens bästa fik är utan tvekan Mazzika, även om det rent geografiskt ligger närmre Örnsberg än Aspudden. Jag blir bara mer och mer övertygad om det ju längre jag bor här. Förutom den extremt trevliga personalen, fri wi-fi, och de mycket överkomliga priserna så kan man även äta ett gäng mycket goda mackor. Och godast av de alla: Nana. En varm pitarulle fylld med hemlagad hommous och inlagd vildgurka. Alltså jag skulle kunna leva på denna macka. Hur kan den vara så god? Det är helt sjuuuuukt. Extra plus för att det alltid spelas bra musik också. Enda minuset är väl egentligen att dom har stängt på tisdagar. Men det är klart, nån gång ska väl folk få ha ledigt. Även om dom jobbar på mitt favvofik.

Kort rapport.

Har hittat trådlöst nätverk på Blomstercafét i Aspis! Äter även en mycket prisvärd vegetarisk pirog (45 riksdaler) just nu. Mumma!

Håkan Hellström revisited.

Ikväll vid åttatiden när jag pinnade ner till Ica Aspis för att handla lite mineralvatten så stog Håkan Hellström utanför med en barnvagn. Våra blickar möttes, men innan han hann läsa frågan "va fan bor du här eller inte?" i mina ögon så klampade jag resolut in på Ica. Där korsade jag väg med hans sambo som även hon körde omkring med en barnvagn. Jag handlade skitsnabbt med hopp om att kunna göra ett litet spaningsjobb å Norsbloggs vägnar men jag blev distraherad vid chokladhyllan och tappade paret ur sikte. Imorgon får jag väl cirkulera kvarteret med paparazzokameran i högsta hugg..