GOTT NYTT ÅR!

Jag tror jag talar för samtliga Red Line Rebels när jag önskar alla Norsbloggläsare - lovers såväl som haters - ett gott jävla år!


Själv ska jag fira in det nya året några kvarter bort med nyårssupé och bubbel. På äkta publikfriande modebloggsmanér: vad ska ni göra ikväll?

Nej okej, ni behöver inte svara. Nyårsafton är ju ändå ångestkvällen nummer ett på hela jävla året. Man avslutar det gångna året med ångest och inleder det nya året med ångest. Spriten är slut, festen tråkig, man har betalat 350 spänn i inträde för att lyssna på Basshunter-remixer, killen man gillar hånglar med nån annan, klacken går av, man tappar sin mobil, man sitter hemma själv och undrar vad alla andra gör, man känner sig ensammast i hela världen. Okej. Nyår suger. Mitt knep för att göra kvällen uthärdlig är att fira den med så få människor som möjligt och så opretentiöst som möjligt. Det har funkat rätt bra i åtta år, så jag håller fast vid det.

Anyhoodles, gott nytt på er. Och skål!

Tr00 to da bone.

Idag skrev jag under ett kontrakt som garanterar mig arbete längre ut på linje 13 fram till 16 juni. Från och med den sjunde januari både bor, arbetar och bloggar jag alltså röda linjen. w00p w00p!

Förortsmorsan raidar Vi Prisma

Johanna kommer förbi och fikar. Hon messar "Jag köper med mig lite frallor." Johanna ringer på dörren. Innan hon kommer över tröskeln kommer försvaret:

"Alltså, innan du undrar varför den här påsen har så jävla mycket mat i sig måste du vara medveten om situationen. Är det tio frallor för tio kronor MÅSTE man ju köpa tio. Sen var det fyra avokado för tio, och det MÅSTE man ju också köpa."

Fika indeed. Bäst är att Johanna även slog till på en burk saltgurka från Danmark. Saltgurka på danska heter "burgeragurker". Innehåller "agurker". Nu jävlar blir det fika.

I want muscles

Tidsbild Bredäng: Det är måndag morgon i december. På en balkong på översta våningen i ett av de ultraopraktiska men ack så k-märkningsvärda flerfamiljshusen (nu med snygg och smart parabolskena på utsidan!) står en man i solen. Han har bar överkropp och lyfter en skivstång med två rätt saftiga tyngder från startposition bakom nacken, och rakt upp. Vi vet inte om han poserar för en het heting i ett fönster mittemot eller om han hoppas på att vi tunnelbaneresenärer ska springa av tåget och upp till hand dörr och ringa på. Men intryck, det gör han.

Shake your booty like a boggart in pain

I helgen körde två Red Line Rebels Harry Potter-maraton på Gärdet. Alla hittills utgivna filmer plus enorma mängder knäck och chokladkola inmundigades. Det var fab. Idag satt jag på jobbet och gjorde inget särskilt, för det var en slapp dag, när jag helt plötsligt hör någon säga "crucio!" Jag flyger naturligtvis upp, beredd att försvara mig själv eller någon annan eller bara för att jag inbillar mig att Snape är i närheten och jag är snyggare när jag står upp, och ser mig omkring. Ingen wand så långt ögat kan nå. Fatta förvåningen när jag insåg var förbannelsen kom ifrån: en på jobbet satt och spelade The Sims. Mitt i ett samtal mellan två simmar bröts det vanliga "humdi dumdi obegripligt tal aaahhh" av att ena simmen slängde ur sig "crucio". Bara sådär! En tillfällighet? Ett tecken från ovan? Det ultimata beviset på att jag är sjuk i huvudet?

Lite för mycket glögg så här på morgonkvisten kanske?

Imorse stod det en trumpetare och trumpetade en märklig liten melodi när jag kom ner i tunnelbanan. Den inleddes med några toner ur "Stilla Natt". Strax därefter övergick den till "Här dansar herr gurka". Lagom när jag hunnit fråga mig vad herr gurka har med julen att göra kom istället "Hej tomtegubbar". Det finns säkert en förklaring, jag har bara inte kommit på den än.

I live in Russian Province, part III

Kommer ni ihåg Elena? Den fina tjejen som för ett år sedan mailade mig från "Russian Province" och ville att jag skulle skänka en sovsäck? Elena skickade lite senare ett kärleksbrev, som jag minsann inte gick på. Och nu är det dags igen.

For the beginning I would like to be presented, my name is Elena to me of 27 years. I write to you from Russia from city Omsk. I think, that it will be very interesting to you to know where I have taken yours e-mail the address.

Elena, jag bryr mig inte om att du bor i Omsk. Jag är inte kär i dig. Det blir inget. Trots att du skriver

If I to you really to like that write to me the letter and send me your photos. I think, that we need to try to find out each other as there can be it destiny (smile)!

Fräscht

Idag på vägen till jobbet hamnade jag framför en man som med rynkad panna läste tidningen. Rätt vad det var började han gräva i ena näsborren. När han hittat det han letat efter tog han ut fingret och sprätte ner snoret på golvet. Det var inte så där jättetrevligt.

Planerat mord i Skärholmen

Den här lappen möttes jag av när jag kom till jobbet igår:

Växeln, hallå?

Från gatubelysningen över Hornsgatan precis vid korsningen till Bellmansgatan hänger en turkos telefon och dinglar.

En mängd frågor ställer genast upp sig på rad och börjar pocka på svar.
Vem har hängt den där?
Varför en turkos telefon?
Varför just en telefeon, just där?
WHAT IS THE MESSAGE?

Kändisspotting på Gärdet

Nyss såg jag Katarina Cohen (ni vet, hon från fina "Glappet") på mitt kvarters-Ica. Hon köpte mjölk, bröd och prästost, och hade en mycket söt mössa på sig. Den var grön med en rosa tofs, som en prinsessbakelse ungefär.

Kuta, rocker, kuta!

09.02. Skärholmens torg. Tomt, typ. en ung man, med alla klassiska hårdrocksattribut (övertajta blåjeans, svart jacka, svart keps, HÅRET, lurar i öronen, kängor, händerna i fickorna) rusar i full karriär mot SKHLM-komplexet, gissningsvis skulle han svänga av till skolan. Han sprang på det där sättet som bara hårdrockskillar kan springa, ni vet snabbt med med långa tunga kliv så att det ändå ser ut som slow motion. Epic.

(Sen kom en hord av alla andra som gått av 09.01-tunnelbanan mot Norsborg och skulle trängas. Space yourselves, liksom..)

Lokalpatriot

Jag har fått världens bästa inflyttningspresent av Fredrik (som också fixade lägenheten åt mig). Se och avundas!

Den handlar bland annat om pingviner

På lördag visas sista föreställningen av Jonas Hassen Khemiris Fem gånger gud på stadsteaterns filial i Skärholmen. Efter jul flyttar den till lilla scenen inne i city. Så passa på att grotta dig i förortskultur innan det är försent (även om stadsteatern i Skärholmen är lite väl sunkig)! Ses där.


Skärholmen Ink

På mitt jobb (varannan vecka på Österholmsskolan i Skärholmen) finns en lärare som har en delfin tatuerad på ena bröstet. Jag vill gråta varje gång jag ser den.

Obs, det är inte så att läraren ifråga langar fram pattarna varje gång vi möts. Tatueringen är smakfullt placerad så den kikar fram ur hennes urringning.

Om att tala i gåtor.

Poetisk lapp uppsatt på en anslagstavla någonstans längs röda linjen. Jag har inte sett Sandras katt. Har du?