Jag har varit på tre platser med ett klimat som satt sig i hjärtat på mig, ger mer små lyckostötar, får mig att vilja hjula, får mig att känna mig som om jag står i overtyren till en Neil Gaiman-roman. Klimatet är sjukt fuktigt, sött, tungt samtidigt som himlen är helt becksvart. Första gången jag stötte på det var i skuggan av Kiljmanjaro sent i november för fyra år sedan. Sen var det en parkeringsplats utanför New Jersey City en vårnatt året efter.
Och så igår, i Skärholmen. Helt enkelt världsklass, att gå till Coop och fylla en jag-har-varit-på-resa-i-två-veckor-och-kylen-är-tom-matkorg blev liksom en av sommarens bästa händelser. Idag är det mest bara kvavt och alla vill att det ska börja åska.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar