Som mina elever brukar kräva när jag berättar något i deras öron högst misstänksamt, jag svär på gud när jag säger att jag hyser mycket starka misstankar om att Idol-Kevin slagit ner sina bopålar i mina hoods. Här om dagen när jag och sambon vallade hem efter en snabbis på pizzerian så kom han och flickvännen gående hand i hand genom kvarteret. De gick sakta (som om de kollade in området) och såg rätt nöjda ut (vem skulle inte vara det?). Han hade visserligen på sig en t-shirt som det stog Arvidsjaur på, jag föreslår att han i sinom tid byter ut den till en tröja med ett mer passande Örnsbronx-tryck.
Okej, och det här då: dagen efter så kutar vi omkring som två skållade råttor på IKEA i Kungens Kurva och ba *köper möbler*. Vem rullar då sin kundvagn i sakta mak runt hörnet på lagerhyllan från vilken vi försöker baxa en ohemult stor och tung kartong? Yes sir, Kevvan återigen. Vi blev lite nervösa och kände att shit han kommer tro att vi är värsta galna stalkers. Vart han än går så dyker vi upp och ser iskallt oberörda ut, tänkte vi tills vi insåg det uppenbara. Vart vi än går så är det ju fan han som dyker upp! Ytterligare bevis: här om veckan skulle vi dra en pliktskyldig repa på Media Markt i Heron City (okej, glammigalivet.se) men kunde vi ens komma in på asastora Media Markt i Heron City? Nej! För där hade Idol-Kevin riggat värsta scenen och sjöng sina hits för horder och åter horder av skrikande tonårstjejer! And I rest my case.
Kevin, om du läser det här: jag vet att Idolbloggen är saknad. Men nu låter vi by gones be by gones va?
Ps. Såg även Anna Book på IKEA.
Ps 2. Se&Hör, ring mej!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar