onsdag 18 mars 2009

En dag i solen

Okej jag är som övriga norsbloggare vet på väg att flytta till New York, ett halvår. Idag har Stockholm bestämt sig för att visa sig från sin bästa sida, och vi kan tänka oss att det är lite för att säga hejdå. Hittills idag:

Efter morgongymmandet står jag glad i hågen i omklädningsrummet och spänner mig, när följande trio snurrar ut från spellistan vars like jag tidigare bara sett maken till hemma hos oss i Norsblogg:

Broder Daniel - When We Were Winning
Antique - Die For You
Tommy Nilsson - Öppna Din Dörr

Undrar lite vilka som jobbar på mitt gym, och varför vi inte hänger med dem. Anyways, efter gymmandet drog jag mig till Copacabana (genom en sjukt effektiv kollektivtrafik), som nu serverar ungsgrillad potatis med falafel, pressgurka och bönpastej (om man är vegan, annars gräddfil) på menyn. Jag dör för att det var så gott!

Nu ska jag dricka kaffe och lära mig allt jag inte redan visste om Tommy Nilsson. Visste ni att han bland annat i sin karriär gjort rösten till Patrik i den svenska dubbningen av SpongeBob SquarePants?

4 kommentarer:

Unknown sa...

Alltså det här är ju bara så spexigt. Senast inatt hade jag en diskussion kring just Tommy Nilsson och det faktum att det antagligen finns människor som anser att han sätter ord på deras känslor och att han talar till dem med sina sånger. Jag SJÖNG till och med lite på "Öppna din dörr". Det måste vara ett tecken från ödet som vill att jag ska börja träna på ditt gym. Men haha, det kommer ju aldrig att hända.

Like A Bad Girl Should sa...

MEN JAG DÖR!

Anonym sa...

Det värsta är nog inte att det finns människor som anser att han sätter ord på deras känslor, utan att det nog faktiskt finns människor var känslor hans faktiskt sätter ord på.

Unknown sa...

Nu dör jag.