Man sitter på tunnelbanan på väg hem från jobbet. Man lyssnar på musik, tänker på livet i största allmänhet och vad man ska äta till middag, sådana grejer ni vet. Man noterar att man åker förbi Östermalmstorg och att nästa station därför kommer bli Karlaplan. Man anländer till nästa station och hör "nästa station Stadion". Man blir fly förbannad och tänker att det endast finns två alternativ, 1. att tåget helt plötsligt bytt väg på ren djävulskap eller 2. tågföraren har svängt fel någonstans. Mitt i fantasierna om hur tågföraren sitter där och tänker "nej fan inte Karlaplan nu svänger vi åt andra hållet GERONIMOOOOO" slår det en att man antagligen bara gick på fel tåg vid Slussen. Och någonstans där börjar man ju givetvis undra hur det faktiskt står till innanför pannbenet nuförtiden.
Jo som sagt, hemmets samtliga datorer har slagit bakut och kvar står jag med en iPod touch. Det tar alltså ca. hundra år att skriva mycket korta inlägg. Förvänta er därför en mer kortfattad rapportering från yours truly.
Med det sagt: här om dagen såg jag Adam Tensta nere i Aspuddens tunnelbana. Kanske är ett namnbyte på gång?
Johan Wahlströms mamma bor i mitt hus. Tidigare denna afton stötte jag på honom i porten. Han var propert klädd och hälsade artigt, trots att han vid tillfället talade i mobiltelefon.
Kuriosa: Han gjorde Leonardo och Shredders röster i Media Dubb AB:s svenskspråkiga tolkning av 1987 års version Teenage Mutant Ninja Turtles (snott skamlöst rakt av från Wiki).
Onsdag, ca 22.10, utanför min port: person i neutrala kläder samt svart slokhatt med rosa strutsfjädrar går förbi. Onsdag, ca 22.12, utanför min port: person kommer joggande. Det var alltså minst 5 minus.
Alltså jag vet att det är helt infantilt, men jag kunde inte låta bli att garav varje gång jag gick förbi den här skylten hela förra veckan: Det blir liksom något komiskt poetiskt över det hela. Gudruns Hot Dogs. *fniss*
Utanför Ica i Skärholmen står några leksaksautomater. Igår bestämde jag mig för att raida dem men kom av mig innan jag ens hann börja. Först och främst: är det rimligt att en liten skruttig leksak kostar 10:-? Har det alltid kostat så mycket? Jag levde tydligen i villfarelsen att det fortfarande är 1980-tal. Och sedan: kallar ni verkligen det här för "Supermix"? Det är liksom några olika fula nyckelringar och ett svettarmband! Okej att det handlar mer om att inte veta man får än att man går därifrån med en ny, fantastisk leksak, men come on. Om det här är utbudet vill jag inte vara med.
i min eviga jakt på linje 13:s trevligaste matbutikspersonal vill jag nu bara uppmärksamma personalen på Ica i Sätra. Så vansinnigt trevliga, mot precis alla. Gamla gubbar som betalar i 50-öringar, bitchiga 7-barnsmorsor som bråkar om extrapris, fnittriga tonåringar som köper coca cola - alla får samma stora leenden och varma tonläge. I just love them to bits!
I seminarierummet på etnologiska institutionen på Stockholms Universitet hänger det en uppstoppad alligator. Någon har julpyntat den och inte noterat att tretondag knut är förbi. Slarvigt.